I ett av de sista sms som jag fick av dig skrev du så här: ”min dröm är att vara på plats på Wembley när LIF möter Arsenal i någon form av internationell cupfinal.” Strax därpå oroade du dig över din onda vänsterfot men såg ingen annan utväg än att ”flytta ut till högeryttermittfält i nästa match och låta Lars Dower ta hand om straffarna!” Min vän, din kärlek till LIF var sannerligen på riktigt. För att inte tala om din livslånga beundran till alla de gamla LIF-giganterna. Dom var dina hjältar! Du var ju minst lika stolt över att ha fått se Erland Engström dansa fram med bollen tätt klistrad vid fötterna på 40-talets gamla Glasvallen som du var över att ha äntrat de stora teaterscenerna tillsammans med Jarl Kulle och Gösta Bernhard och alla de andra.

Och visst tyckte du, med all rätt att det var stort att ha gått i samma klass som Sir Albert Finney på Royal Academy of Dramatic Art i London men inte nödvändigtvis större än att få bjuda hela LIF:s A-lag på supé uppe på Vika efter hemmasegern mot Kalmar AIK i division 3 1951 (se bild).

Och naturligtvis var det så att Gunnar Nordahl sköt som en häst sparkade men det vettetusan om inte Ingemar Haglunds omänskliga projektiler var snäppet vassare ändå?! Du var ju själv på plats den där gången när LIF spelade match i Husqvarna och han avlossade stora kanonen på en frispark från egen planhalva. ”Bollen steg i minst 50 meter innan den borrade sig in målvaktens bortre kryss!” Brukade du ju både skriva och berätta.

Och tänk ändå om ÖIS hade haft en centerhalv i klass med Allan Degerforsarn, eller för den delen en lika teknisk innerduo som Gunnar Björklund och Kurt Lidh, eller någon som slog åtminstone hälften så fina hörnor som Kjell Svensson! Kjell skruvade ju in var och varannan hörna på den tid det begav sig!

Min vän jag vet att du drömde om fotboll var och varannan natt på ålderns höst. Drömde dig tillbaka till barndomens evighetslånga fotbollsmatcher på Helsickes mosse med de andra Limmaredspojkarna, om kändismatcherna med Agne och Gunnar på gamla Glasvallen och finns det en himmel så är det där som du stolt dansar fram nu, i den rödsvarta LIF-tröjan med läderkulan tätt klistrad vid fötterna. Tillsammans med Ingemar, Allan, Erland, Arne Platt och alla de andra.

Du hade ett stort och varmt hjärta Fredrik. Och det klappade för LIF in i det sista.

Sov gott nu

Limmareds IF

Genom Christian Dower