Efter en idog och målmedveten träningsperiod inför återstarten av seriespelet var det på fredagen dags för LIF:s galacticos att återigen ge sig in i hetluften då det vankades seriefinal mot Torestorp/Älekulla FF. Gästerna låg, inför matchen 6 poäng före oss i tabellen och således var det värdefulla poäng som låg i potten när de båda lagen joggade ut på Glasvallens välfriserade matta.
TÄFF:s tränare Mikael Persson förfogar över ett starkt manskap i vilket man kan finna såväl ungdomlig entusiasm som erfarenhet. Med andra ord är det inte det minsta anmärkningsvärt att man för närvarande parkerar högst upp i tabellen. I ärlighetens namn måste man dock säga att även vi i LIF har en spelartrupp präglad av denna ack så viktiga balans.
Redan i ett tidigt skede av matchen kunde man se att inget av de båda lagen hade för avsikt att störa sina motståndare högt upp i banan och således blev matchbilden ganska tillknäppt. Inte minst under den första halvleken då TÄFF hade ett klart större bollinnehav än oss och därtill ett stort antal hörnor men man kan ändå inte påstå att det osade katt speciellt ofta i burväktare Olaussons revir. Vårt låga kollektiva försvarsspel funkade således förträffligt men det var också tydligt att vi fick slita såpass hårt i defensiven att vårt anfallsspel blev lidande även om vi tog oss fram i en och annan framstöt via våra kanter.
Den andra halvleken var inledningsvis ganska snarlik den första men undan för undan öppnade matchen upp sig. Vår hårt ansatt försvarslinje blev lite trötta i takt med att alltmer spel förlades på vår planhalva och med tanke på att vi hade en sammanlagd ålder av 114 år i trebackslinjen (!) var kanske inte det speciellt konstigt.
När ca 15 minuter återstod av matchen lyckades till sist TÄFF ta ledningen. Detta genom ett alldeles enastående skruvat vänsterskott som borrade sig in i Davids bortre kryss. Vid det laget kändes det tungt och med tanke på att vi hade skapat på tok för lite chanser fram tills dess var det nog inte speciellt många som skulle ha satsat sina surt förvärvade stålar på att vi skulle ta oss tillbaka in i matchen. Men på något outgrundligt vis lyckades vi ändå mobilisera kraft för en sista anstormning. Coach Röpke gjorde ett antal lyckade dispositioner och byten och när en av de inbytta spelarna, nämligen come-backande Pontus "tjuren" Bertilsson matade in ett utomordentligt inlägg till en smart löpande Viktor Jonsson kunde denne nickskarva in kvitteringen.
Återstoden av drabbningen kom att präglas av chanser åt båda håll. Vi var dock det lag som kom allra närmast ett avgörande då Gustav Kettil nickade i ribban. 1-1 stod sig emellertid matchen ut och även om vi, som sagt var ytterst nära att avgöra på sluttampen måste vi vara klart tillfreds med poängen.
Tränare Röpke vill framhålla hårt arbetande Gustav Kettil som vår för dagen bäste aktör men även redan omnämnde Pontus Bertilsson svarade för en insats värd att rosas. Härnäst går vår kamp om de ädla medaljerna i division 5 södra Västergötland vidare i form av en tur till Kransmossen där formstarka Mariedals IK väntar. Väl mött där mina vänner!
Laget: (3-5-2)
Olausson
T Alfredsson
C Dower
M Gjakova
V Jonsson
S Palmgren
G Kettil
P Andersson
M Jansson
V Blomgren
S Svensson
R Nilsson
M Edvardsson
P Bertilsson
Alex Nilsson
Alfons Nilsson
E Pumpa
R Svensson
//Dowerano
