Limmareds IF har blivit en stor profil fattigare. Leif Edvardsson har lämnat oss och sorgen i våra hjärtan är tung att bära.
Ord känns alltid futtiga när det handlar om att beskriva en människa vars livsgärning just har tagit slut. Inte minst när det gäller Leif Edvardsson och hans insatser för Limmareds IF. Likväl känns det självklart och viktigt för oss att göra just detta, försöka sätta ord på Leif och hans gärning i LIF:s tjänst och därigenom visa vår tacksamhet för alla år inom föreningen och naturligtvis också vårt deltagande till Gun, Malin, Magnus och övriga nära och kära.
Leif har genom åren kommit att bli en stor profil och symbol för Limmareds IF och oavsett om han har representerat föreningen som supporter, lagledare eller ordförande har hans glöd och engagemang lyst igenom på ett karaktäristiskt och oefterhärmligt sätt. Leifs nervositet och desperata tillrop under LIF:s matcher har nog roat oss alla genom åren, likaså hans förmåga att ena stunden höja en spelare till skyarna för att i anfallet efter såga samma spelare längs fotknölarna! Jag skulle rent av vilja påstå att denna hans lidelse och nervositet under våra matcher ofta har varit värd entrepengen bara den!
Leif Edvardsson var mellan 1987 och 2000 ordförande för Limmareds IF. Under dessa år var vi visserligen fotbollsmässigt framgångsrika men det klart mest bestående arvet från hans tid som föreningens starke man är ändå byggnationen av nya Glasvallen. I egenskap av ordförande var Leif naturligtvis ytterst drivande i frågan och han var mycket riktigt också den som fick äran att ta det första spadtaget när anläggandet inleddes. Därefter har han kommit att bli något av en inventarie på Glasvallen och inte ens de senaste årens tröstlösa kamp mot en vacklande hälsa har kunnat hålla honom därifrån.
Minnena av Leif i LIF-sammanhang är naturligtvis otaliga men personligen drar jag mig till minnes Leifs kommentar efter en av våra matcher på Glasvallen i höstas. ”Det är ju här jag vill vara” sa han till mig samtidigt som han tittade ut över planen med nostalgi och vemod i blicken. ”Det är ju här jag vill vara”. Jag tror att den korta stunden ringar in Leifs känslor för LIF på ett fint sätt.
Din plats mitt på långsidan närmast klubbhuset kommer att eka tom när vi joggar ut till seriepremiär framåt vårkanten Leif. Men minnena av dig kommer att leva kvar hos oss alla. Vila i frid.
LIF:s styrelse genom Christian D
