Fotboll är en fantastisk sport. Sannerligen finns det många härliga
idrotter, men visst är väl ändå fotboll den bästa av sporter. Kombinationen av
den fundamentalt enkla idén, det samhälleliga engagemanget och den fullständiga
idrottsmässiga komplexiteten ger fotbollen något alldeles extra. Den enkla idén:
en boll, två lag, och ett enda syfte, att förpassa bollen in i motståndarlagets
mål, styrt av ett, i relation till andra, mycket simpelt regelverk, gör att
alla kan förstå fotbollens konstruktion.
Det samhälleliga engagemanget, där fotbollen av historiska
skäl ligger på en förstaplats, gör att drivkraften att delta, drivkraften att representera
sitt lag, och drivkraften att vinna, alltid är djupt rotad. Sist men inte
minst, den idrottsmässiga komplexiteten, där möjligheterna till olika taktiska
spelidéer är otaliga, där de individuella spelartyperna är obegränsade, samt
där de mentala aspekterna är svårhanterliga, gör utgången oberäknelig. Att
samma fantastiska prestation kan göras av den absoluta världseliten lika väl
som på en liten gräsplätt, vid en dunge, i en gammal skog, ger fotbollen en underbar
charm.
Det finns dock en hänsynslös baksida av fotbollen. I denna
kontext åsyftas då ej det meningslösa supportervåldet, inte heller de
omdömeslösa trakasserier av domarkåren som gjort domarbrist till ett akut
problem, utan något helt annat. Ett fenomen som är av vardaglig karaktär. Som är
inneboende i spelets natur och som olika utövare har olika svårt att hantera.
Detta fenomen stavas förlust. Nu finns det säkerligen många som känner sig
oförstående, som helt saknar känslomässig laddning inför denna företeelse. Var
då vänlig att betrakta detta ur ett annat perspektiv.
Utgå från ett perspektiv där förlusten är mentalt
oacceptabel och själsmässigt förnedrande. När allt det du gillar med fotboll
rivs sönder i samma ögonblick som nederlaget slår in. När känslan av att inte
kunna hantera den enklaste av idéer infinner sig. När känslan av att svikit det
samhälleliga engagemanget fyller hela din själ. Samt när du inser att du är
undermålig den idrottsmässiga komplexitet som fotbollen erbjuder. Försök att
förstå detta synsätt och inse varför förlusten är hänsynslös mot de personer
den bestämmer sig för att omsluta. Denna känslomässiga styggelse gör tiden
efter en förlust till en plåga.
Det finns dock två beskyddare, som efter en förlust, alltid
till en början håller sig långt borta och låter mörkret breda ut sig, men som
konstigt nog, hur tyngd man än må vara, alltid sakta men säkert kommer åter för
att förpassa mörkret till glömskans vrå. Dessa två: fotbollsglädjen och vinnarskallen,
framträder till slut för att påminna om fotbollens essens, vikten av att
fortsätta kämpa.
Häromveckan, när vi besökte Fritsla, inföll förlustens
bittra särdrag. En extra tung förlust eftersom vår prestation var undermålig.
Dock återkom glädjen, och vinnarskallen påminde om nästa drabbning: torsdagens
möte mot Högvads BK. En match vi bara inte fick förlora. Dessvärre blev så
utfallet och återigen svepte mörkret in. Denna gång än värre. Vi som långa
stunder under första halvlek spelade fröjdefull fotboll, såtillvida att vi lyckades
skapa åtskilliga klara målchanser. Men bollen ville inte in. Istället bjöd vi
på ett mål tidigt i andra halvlek och därefter presterade vi inte det som krävdes
för att vända matchen. Timmarna efter det nederlaget ville man bara sjunka
igenom marken.
Men så, tids nog, återkom så den där känslan, att fotboll är
roligt, att vi ska banne mig vinna matcher igen. Där är vi nu, fast beslutna
att göra allt i vår makt för att hämta hem tre poäng från Bollebygd på tisdag.
Om vi lyckas återstår att se, men viljan finns där, och sådan är sanningen, att
viljan att vinna måste vara större än rädslan för att förlora för att vi ska
lyckas.
Limmareds
IF – Högvads BK 1-2 (1-1)
1-0 5’
1-1 12’ Zydrunas
R (Simon L)
1-2 46’
Zydrunas R Christian D
Simon B Gustav K Oskar A (ut 80) Viktor J
Erik J (ut 75) Tobias A Ludvig J Simon L
David O (K)
Alfons N
Karl P (in 75)
Martin C
Robin L (in 80)
Robin S