Fotbollens baksida
Fotboll är en fantastisk sport. Sannerligen finns det många härliga idrotter, men visst är väl ändå fotboll den bästa av sporter. Kombinationen av den fundamentalt enkla idén, det samhälleliga engagemanget och den fullständiga idrottsmässiga komplexiteten ger fotbollen något alldeles extra. Den enkla idén: en boll, två lag, och ett enda syfte, att förpassa bollen in i motståndarlagets mål, styrt av ett, i relation till andra, mycket simpelt regelverk, gör att alla kan förstå fotbollens konstruktion.
Det samhälleliga engagemanget, där fotbollen av historiska skäl ligger på en förstaplats, gör att drivkraften att delta, drivkraften att representera sitt lag, och drivkraften att vinna, alltid är djupt rotad. Sist men inte minst, den idrottsmässiga komplexiteten, där möjligheterna till olika taktiska spelidéer är otaliga, där de individuella spelartyperna är obegränsade, samt där de mentala aspekterna är svårhanterliga, gör utgången oberäknelig. Att samma fantastiska prestation kan göras av den absoluta världseliten lika väl som på en liten gräsplätt, vid en dunge, i en gammal skog, ger fotbollen en underbar charm.
Det finns dock en hänsynslös baksida av fotbollen. I denna kontext åsyftas då ej det meningslösa supportervåldet, inte heller de omdömeslösa trakasserier av domarkåren som gjort domarbrist till ett akut problem, utan något helt annat. Ett fenomen som är av vardaglig karaktär. Som är inneboende i spelets natur och som olika utövare har olika svårt att hantera. Detta fenomen stavas förlust. Nu finns det säkerligen många som känner sig oförstående, som helt saknar känslomässig laddning inför denna företeelse. Var då vänlig att betrakta detta ur ett annat perspektiv.
Utgå från ett perspektiv där förlusten är mentalt oacceptabel och själsmässigt förnedrande. När allt det du gillar med fotboll rivs sönder i samma ögonblick som nederlaget slår in. När känslan av att inte kunna hantera den enklaste av idéer infinner sig. När känslan av att svikit det samhälleliga engagemanget fyller hela din själ. Samt när du inser att du är undermålig den idrottsmässiga komplexitet som fotbollen erbjuder. Försök att förstå detta synsätt och inse varför förlusten är hänsynslös mot de personer den bestämmer sig för att omsluta. Denna känslomässiga styggelse gör tiden efter en förlust till en plåga.
Det finns dock två beskyddare, som efter en förlust, alltid till en början håller sig långt borta och låter mörkret breda ut sig, men som konstigt nog, hur tyngd man än må vara, alltid sakta men säkert kommer åter för att förpassa mörkret till glömskans vrå. Dessa två: fotbollsglädjen och vinnarskallen, framträder till slut för att påminna om fotbollens essens, vikten av att fortsätta kämpa.
Häromveckan, när vi besökte Fritsla, inföll förlustens bittra särdrag. En extra tung förlust eftersom vår prestation var undermålig. Dock återkom glädjen, och vinnarskallen påminde om nästa drabbning: torsdagens möte mot Högvads BK. En match vi bara inte fick förlora. Dessvärre blev så utfallet och återigen svepte mörkret in. Denna gång än värre. Vi som långa stunder under första halvlek spelade fröjdefull fotboll, såtillvida att vi lyckades skapa åtskilliga klara målchanser. Men bollen ville inte in. Istället bjöd vi på ett mål tidigt i andra halvlek och därefter presterade vi inte det som krävdes för att vända matchen. Timmarna efter det nederlaget ville man bara sjunka igenom marken.
Men så, tids nog, återkom så den där känslan, att fotboll är roligt, att vi ska banne mig vinna matcher igen. Där är vi nu, fast beslutna att göra allt i vår makt för att hämta hem tre poäng från Bollebygd på tisdag. Om vi lyckas återstår att se, men viljan finns där, och sådan är sanningen, att viljan att vinna måste vara större än rädslan för att förlora för att vi ska lyckas.
Limmareds
IF – Högvads BK 1-2 (1-1)
1-0 5’
1-1 12’ Zydrunas R (Simon L)
1-2 46’
Zydrunas R Christian D
Simon B Gustav K Oskar A (ut 80) Viktor J
Erik J (ut 75) Tobias A Ludvig J Simon L
David O (K)
Alfons N
Karl P (in 75)
Martin C
Robin L (in 80)
Robin S
















