Då så. Då var veckans alla göromål avklarade. Locket ligger på brunnen, stian är skurad och veden ligger staplad i små prydliga pyramider inför den så småningom annalkande vintern och således kan vi, förutom att korka upp en iskall flaska Pommac, ge oss i kast med veckans matchreferat! Som de flesta, vid det här laget känner till gick vi och vann med 4-3 mot den årsnya sammanslagningen Hössna/Timmele. Detta efter en gastkramare av klassiskt snitt som Victor Blomgren avgjorde till vår fördel i matchens slutskede. Men vi tar det väl från början.
Vi gick in i matchen med ambitionen och förhoppningen att agera lika resolut och aggressivt som i matchen mot Södra Ving men istället inledde vi med diverse generalfel. Vi tappade boll centralt, saknade löpvilja och vår trebackslinje var inte alls lika synkad som senast det begav sig. Således var det gästerna som tog initiativet och mycket riktigt också tog ledningen i ett någorlunda tidigt stadium. Som väl var blev detta ledningsmål en väckarklocka för oss alla och efter ett mönsteranfall i vilket Martin Jansson förvaltade Sebastian Svenssons eleganta framspelning på bästa möjliga vis lyckades vi kvittera. Sebastian Svensson nöjde sig emellertid inte med att spela andrafiolen för strax därpå gav han oss ledningen med ett formidabelt solomål! (Nu har jag fått höra rykten på stan om att den lille puttefnasken går och hävdar att hans pappa aldrig gjorde ens till närmelsevis så snygga mål och därför vill jag här och nu passa på att försäkra honom om att han är helt ute och cyklar. Man blir nämligen aldrig lika bra som far sin, det är sen gammalt och det finns till och med böcker skrivna i ämnet. Peter Svensson åt såna där mål till frukost på den gamla goda tiden! Jag var till och med med en gång när Peter Svensson gjorde ett liknande mål och krävde att domarens skulle underkänna det för att det inte var snyggt nog! Så det så!)
Nåväl, strax efter Sebbes ledningsmål manövrerade vi återigen ut våra motståndare i form av ett klassanfall och denna gång var det Simon Palmgren som stänkte in en stenhård halvvolley, snyggt framspelad av Simon Berndtsson. Vi gick till välförtjänt pausvila med 3-1 i ryggen.
Emellertid vände vinden återigen per omgående i den andra halvleken. Bortalaget visade prov på moral och god inställning och hux flux hade man både hunnit med att reducera och kvittera. Dessutom kostade man på sig att missa en straff. Nu var goda råd dyra, nerverna utanpå skjortan, förvirringen total och allt det där. Men då klev han in i handlingarna, den vajande majskolven Victor Blomgren och med ett välriktat skott som singlade in i bortakeeperns högra kryss frälste han alla stirriga LIF-själar och strax därpå ljöd domarens slutsignal och den första trepoängaren på ett bra tag var därmed hemspelad!
Om vi slutligen går in på spelarkritik så skulle jag nog vilja påstå att redan nämnda Svensson, Palmgren och Blomgren alla svarade för mycket fina insatser och var de mest framträdande i ett på det stora hela klart godkänt LIF. Härnäst väntar hemmastarka Kinnahults IF, seger där och det ser ljust ut i kampen om de ädlare medaljerna i årets seriespel!
Laget: (3-5-2)
David Olausson
Rasmus Nilsson
Dower
Duka Gjakova
Martin Jansson
Gustav Kettil
Pontus Andersson
Simon Palmgren
Simon Berndtsson
Victor Blomgren
Sebastian Svensson
Robin Svensson, Simon Lundgren, Robin Olsson, Ludvig Johansson, Alfons Nilsson, Pontus Bertilsson, Jakob Karlsson
